asarg

Remember the jester that showed you tears, the script for tears.

Lyssnar på så emotionella låtar. Kan äntligen gråta. Kan äntligen andas.
Vill bara lägga mig ner och typ dö. Har sån jävla fruktansvärd ångest över skolan imorgon.
Knappt nio timmar kvar innan jag sitter där i skolan och skriker inombords.
Känner mig så jävla ensam.
Så jävla tom, så fruktansvärt tom. Får jag fylla dig med min tomhet?
Det gör så ont, så förbannat jävla ont. Och jag vet inte vad det är som gör så ont.
I ett år har jag känt att det är någon jag behövt rädda. Kom på häromdagen vem det var jag behövde rädda, och det gör så ont att jag måste rädda mig själv. Och jag kan inte. Är inte förmögen till det. För mycket tankar, för mycket att hantera. Kan inte. Jag fucking KAN INTE.

Orkar verkligen inte va sjuk mer. Orkar det inte.
Allt går åt helvete.

vill inte ha kvar honom. honom som jag gillar.
vill inte känna något. orkar inte känna något.
men vill inte, vill inte att han försvinner.
dear god, jag är så kluven.